Nu har debatten om kopparkapslarna det använda kärnbränslet ska ligga i blossat upp igen i tidningen Ny Teknik. Jag skriver igen för det var ett par veckor sedan det kom igång första gången då forskare från KTH uttalade sig om att kopparkapslarna kan kollapsa om tusen år. Det är förstås inte första gången just dessa forskare uttalar sig, men nu i höst har de tydligen gjort en ny studie på gamla kopparmynt från regalskeppet Vasa. Man har alltså tittat på gamla kopparmynt från sjöbotten och konstaterat att de rostat sönder och att de kapslarna för kärnbränslet som ska slutförvaras i Östhammar också kommer att bete sig likadant.

Personligen kan jag tycka att det låter lite märkligt att extrapolera från några mynt som legat på havsbotten till kapslar som ska vara i inbäddade i bentonitlera i berget, men då är jag ingen korrosionsforskare heller. Det kanske är fullt rimligt. Något som däremot är intressant i sammanhanget är i alla fall att KTH-forskaren Peter Szakálos tydligen har patent på en annan sorts kapsel än den SKB tänkt använda. Nu ska man väl egentligen inte misstänkliggöra forskare på grund av sådant, men jag upplever det som att ofta när det dyker upp ”allvarlig kritik” mot slutförvaret visar det sig vara från personer som har ett potentiellt egenintresse i frågan. Det är lätt att man drar slutsatsen, kanske förhastat, att det finns en viss lockelse i att tjäna pengar på människors fobi för radioaktivitet. Christina Lilja på SKB kommenterar i alla fall det hela med att

Vi känner till deras patentansökan. Men vår metod, KBS-3-metoden, bygger på att det ska finnas så få kritiska moment som möjligt och att då innesluta kopparkapseln i ett hölje av främmande ämne som inte behövs för säkerheten skulle bara vara kontraproduktivt

Nåja, det var då (för ett par veckor sedan) och nu är nu. Och vad som har hänt nu är i alla fall att Kärnavfallsrådet ska ha en workshop i Stockholm 16 november när man ska diskutera kopparkapslarna. Flera experter kommer att vara där, bland annat Peter Szakálos. Eller kanske kommer att vara där är nog bäst att säga. Någon har fått för sig att denne, via offentlighetsprincipen, ska begära ut all Peter Szakálos e-post sedan fem år tillbaka. På grund av brister inom KTH när det gäller att hantera e-post har nu nämligen Peter Szakálos fastnat i en situation där han måste sortera igenom vad som är privat och vad som är offentligen i fem år av e-postkorrespondens. Det kan inte vara en rolig uppgift. Detta har även fått professor emeritus Rune Lagneborg som skulle vara moderator att hoppa av i protest. Det visade sig sen vara Michael Karnerfors, grundare av Nuclear Power? – Yes Please som hade begärt ut e-posten som dragit tillbaka sin begäran efter att det framkommit att den dränkt Peter Szakálos i arbete. Men man kan ju hålla med om att det är märkligt att KTH inte har ett system för kunna lämna ut offentliga handlingar på ett smidigt sätt. Jag vet själv inte hur jag skulle klara det om den begäran kom in till Uppsala universitet.

I samma veva går dessutom Miljörörelsens kärnavfallssekretariat och anser att man bör vänta med slutförvaret. Det måste jag säga är en av de vettigaste sakerna som sagt på ett tag och jag står fullständigt på deras sida i den här frågan, även om jag misstänker att det inte bara är av direkta miljöargument de anser det, utan att det finns ett visst politiskt strategitänkande bakom. För att så fort slutförvaret kommer igång så kommer inte argumentet att ”det finns inget slutförvar” vara giltigt längre. Min ståndpunkt är då snarare ur ett resursperspektiv. I en tid med begynnande resursbrister, en stark vilja att minska vårt beroende av fossil kolbaserad energi och diskussioner om global uppvärmning är det vansinnigt att gräva ner så pass mycket outnyttjade resurser. I och med att det finns teknik under utveckling, fjärde generationens reaktorer, som dels ska kunna utnyttja de 95-99 % av energin som finns kvar i bränslet när vi idag är färdiga med det samtidigt som det är tänkt att det ska minska farligheten i det ser jag ingen som helst anledning att stressa.

Sist men inte minst vill jag passa på att göra lite reklam för Kärnavfall – röster från Uppsala universitet, vilket är ”en tvärvetenskaplig utbildningsdag för studenter och anställda vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Universitetshuset, aulan, onsdag 11 november 2009.” Experter inom ekonomisk historia, geofysik, miljörätt, genusvetenskap, stråleffekter på celler och DNA, tillämpad kärnfysik samt empirisk livsåskådningsforskning kommer att diskutera slutförvaret och alla studenter och anställda är välkomna att vara med och lyssna samt delta i diskussionen. Anmälan senast 5 november, det bjuds på morgonfika och lunch.

Söderviken