Nu har debatten om kopparkapslarna det använda kärnbränslet ska ligga i blossat upp igen i tidningen Ny Teknik. Jag skriver igen för det var ett par veckor sedan det kom igång första gången då forskare från KTH uttalade sig om att kopparkapslarna kan kollapsa om tusen år. Det är förstås inte första gången just dessa forskare uttalar sig, men nu i höst har de tydligen gjort en ny studie på gamla kopparmynt från regalskeppet Vasa. Man har alltså tittat på gamla kopparmynt från sjöbotten och konstaterat att de rostat sönder och att de kapslarna för kärnbränslet som ska slutförvaras i Östhammar också kommer att bete sig likadant.
Personligen kan jag tycka att det låter lite märkligt att extrapolera från några mynt som legat på havsbotten till kapslar som ska vara i inbäddade i bentonitlera i berget, men då är jag ingen korrosionsforskare heller. Det kanske är fullt rimligt. Något som däremot är intressant i sammanhanget är i alla fall att KTH-forskaren Peter Szakálos tydligen har patent på en annan sorts kapsel än den SKB tänkt använda. Nu ska man väl egentligen inte misstänkliggöra forskare på grund av sådant, men jag upplever det som att ofta när det dyker upp ”allvarlig kritik” mot slutförvaret visar det sig vara från personer som har ett potentiellt egenintresse i frågan. Det är lätt att man drar slutsatsen, kanske förhastat, att det finns en viss lockelse i att tjäna pengar på människors fobi för radioaktivitet. Christina Lilja på SKB kommenterar i alla fall det hela med att
Vi känner till deras patentansökan. Men vår metod, KBS-3-metoden, bygger på att det ska finnas så få kritiska moment som möjligt och att då innesluta kopparkapseln i ett hölje av främmande ämne som inte behövs för säkerheten skulle bara vara kontraproduktivt
Nåja, det var då (för ett par veckor sedan) och nu är nu. Och vad som har hänt nu är i alla fall att Kärnavfallsrådet ska ha en workshop i Stockholm 16 november när man ska diskutera kopparkapslarna. Flera experter kommer att vara där, bland annat Peter Szakálos. Eller kanske kommer att vara där är nog bäst att säga. Någon har fått för sig att denne, via offentlighetsprincipen, ska begära ut all Peter Szakálos e-post sedan fem år tillbaka. På grund av brister inom KTH när det gäller att hantera e-post har nu nämligen Peter Szakálos fastnat i en situation där han måste sortera igenom vad som är privat och vad som är offentligen i fem år av e-postkorrespondens. Det kan inte vara en rolig uppgift. Detta har även fått professor emeritus Rune Lagneborg som skulle vara moderator att hoppa av i protest. Det visade sig sen vara Michael Karnerfors, grundare av Nuclear Power? – Yes Please som hade begärt ut e-posten som dragit tillbaka sin begäran efter att det framkommit att den dränkt Peter Szakálos i arbete. Men man kan ju hålla med om att det är märkligt att KTH inte har ett system för kunna lämna ut offentliga handlingar på ett smidigt sätt. Jag vet själv inte hur jag skulle klara det om den begäran kom in till Uppsala universitet.
I samma veva går dessutom Miljörörelsens kärnavfallssekretariat och anser att man bör vänta med slutförvaret. Det måste jag säga är en av de vettigaste sakerna som sagt på ett tag och jag står fullständigt på deras sida i den här frågan, även om jag misstänker att det inte bara är av direkta miljöargument de anser det, utan att det finns ett visst politiskt strategitänkande bakom. För att så fort slutförvaret kommer igång så kommer inte argumentet att ”det finns inget slutförvar” vara giltigt längre. Min ståndpunkt är då snarare ur ett resursperspektiv. I en tid med begynnande resursbrister, en stark vilja att minska vårt beroende av fossil kolbaserad energi och diskussioner om global uppvärmning är det vansinnigt att gräva ner så pass mycket outnyttjade resurser. I och med att det finns teknik under utveckling, fjärde generationens reaktorer, som dels ska kunna utnyttja de 95-99 % av energin som finns kvar i bränslet när vi idag är färdiga med det samtidigt som det är tänkt att det ska minska farligheten i det ser jag ingen som helst anledning att stressa.
Sist men inte minst vill jag passa på att göra lite reklam för Kärnavfall – röster från Uppsala universitet, vilket är ”en tvärvetenskaplig utbildningsdag för studenter och anställda vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet. Universitetshuset, aulan, onsdag 11 november 2009.” Experter inom ekonomisk historia, geofysik, miljörätt, genusvetenskap, stråleffekter på celler och DNA, tillämpad kärnfysik samt empirisk livsåskådningsforskning kommer att diskutera slutförvaret och alla studenter och anställda är välkomna att vara med och lyssna samt delta i diskussionen. Anmälan senast 5 november, det bjuds på morgonfika och lunch.

oktober 26, 2009 at 9:07 f m
Hej!
Ett
Anmäler mig till seminariet den 5 november.
Två
Hela diskussionen om slutförvar är på helt fel spår sedan mer än 10 åt tillbaka. SKB har av någon anledning fått tolknings-företräde med både gjutjärnet och Cu som yttre barriär.
Det finns andra och bättre material sen många år tillbaka. Kan säga och testa mer ideer den 5 nov.
Mvh
Peter Marinko, bergsingenjör/metallurgi
Uppsala
oktober 26, 2009 at 9:18 f m
Hej,
Roligt att du är intresserad. Det enklaste sättet att anmäla sig är på den här länken: https://www.akademikonferens.se/booking.jsf?conf=karnavfall09
oktober 26, 2009 at 11:19 f m
Hej Peter,
Skulle du kunna beskriva lite kort vilket alternativ du helst skulle vilja se ersätta KBS-3 för oss som inte kommer att kunna närvara på seminariet?
oktober 27, 2009 at 12:44 e m
Absolut, jag håller på med fler skriftliga bidrag, kanske färdig till onsdag, i så fall efter mötet.
Peter
oktober 27, 2009 at 12:43 e m
Mitt bidrag kan vara inlägget idag i UNT.
Höglegarat rostfritt stål typ SMO 254 kan var bättre alternativ än koppar:
http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=974134,00.html.
Men det finns mer att gräva fram.
oktober 27, 2009 at 12:46 e m
Spännande. Tack så mycket för länken till din insändare.
oktober 27, 2009 at 2:34 e m
Om man ska förstå dagens situation, så bör man gå tillbaka samt till den s k PASS-studie från 1992 där det tittades såväl på alternativa metoder som alternativa material: http://www.skb.se/upload/publications/pdf/SKB%20Pass%20okt-92.pdf
Läs i synnerhet noga på sidan 15
Tacksam för mottankar
oktober 27, 2009 at 3:25 e m
Jag är ingen materialfysiker så jag har inte så bra koll på sådant. Det står i rapporten som du länkade till att en del av osäkerheten med stålkapslar är vätgasutveckling i samband med korrosion under reducerande förhållanden. Vet du om denna osäkerhets har lösts under de 17 år som gått sedan rapporten skrevs?
oktober 27, 2009 at 5:04 e m
Nej, man avfärdar en oerhört stor och komplex materialgrupp, med ungefär 1500 stålsorter från dagordningen redan 1992, och koncentrerar sig sen bara på kombination gjutjärn (olegerat järn med grafit) och yttre skikt 5 cm Cu; inga andra alternativ är belysta.
Jag letar efter bekräftelse på denna möjliga tankevurpa sen 17 år tillbaka.
Mvh
Peter Marinko
november 1, 2009 at 3:24 e m
Lite mer djupgrävning om Cu-kapslar mm
Patenthandlingar är en oerhört viktig och kvalificerad källa till kunskap och insikt.
1. http://www.hynell.se/nyheter/Hnytt2-2009.pdf
1. Hela patentansökan på http://www.wipo.int/pctdb/en/wo.jsp?WO=2008153478&IA=SE2008050615&DISPLAY=STATUS
Nöjsam läsning; en av bilagorna är originalpatentet på svenska
november 1, 2009 at 3:41 e m
Intressant. Jag tycker dock att det är värt att notera att det är samma forskare som står bakom patentet på lösningen som kommit fram till resultaten att SKBs kapslar är otillräckliga. Det skulle vara intressant att se några oberoende studier.
november 2, 2009 at 10:19 f m
Ja, instämmer till fullo, detta är ett stort problem. Vad är då oberoende forskning, betald forskning, vem finansierar vad? Vi alla betalar avgift för elström, pengar går rakt in i SKB’s kassa. Därifrån finansieras tillämpad forskning, men inte fri forskning. Min slutsats är att staten, som är slutlig garant för hela förvaringsprogrammet, skulle ta hand om dessa dolda skatter och fördela forskningsmedel på fler oberoende instanser. Pengen skulle antagligen också räcka för att vässa statliga tyllsynsorgan såsom Strålsäkerhetsmyndigheten och Kärnavfallsrådet. Huvuddelen av pengen måste självklart gå till konstruktion av förvaringen. Men vilken förvaring? Som, man placerar inte all ägg i samma krog.
//Peter
PS. Hur många läser dess tankeutbyten?
november 2, 2009 at 10:44 f m
En bra länk till ovanstående
http://mobil.sr.se/site/index.aspx?artikel=3165657&unitid=3345&offset=0
november 11, 2009 at 9:29 e m
Hej,
lyssande intensivt idag på UU’s utbildningsdag, mycket givande. Hade intressanta samtal med några forskare om kommande fjärde generation av kärnreaktorer mm, men även men SKB folk, duktiga och tillmötesgående. Skrev för flera dar sen ett debattinlägg, som nu finns på UNT’s åsikt: http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=2-AV_ID=981087,00.html?from=puff.
Tillspetsat, mottankar?
november 11, 2009 at 9:47 e m
Kul att du var där. Tyvärr hade jag själv inte möjlighet att närvara eftersom vi hade besök från Norge på jobbet. Mycket synd eftersom det är ett intressant ämne och det hade varit kul att diskutera detta.
Väldigt intressant debattinlägg för övrigt. Jag måste säga att du har en del intressanta poänger. Intressant också att du fokuserar på själva kopparkoncentrationen som problematisk och inte bara kärnbränslet. Det är en vinkel som jag inte sett förut, men som skulle vara kul att titta närmare på.
november 17, 2009 at 11:31 f m
Hej, var på det stora, välbesökta Cu-seminariet igår i Sthlm, c:a 180 p. Välordnat, bra paneldeltagare, bra moderator, bra inlägg. Men, kan inte komma ifrån att SKB och hela det försiktiga, konfliktobenägna svenska samrådssystemet fick sig en rejäl tankeställare. Seminariet skulle ha ägt rum för en så där 15-20 år sen, många frågor kring Cu-korrosion verkar inte ens ställda än. Stor språkförbistring mellan olika synsätt, ni borde sätta ihop er i Sverige och diskutera grunddata mer, större omrorg om försöksupplägg, var en del av kritiken. SKB hävdar masstransport/ massbalansåsikten i sina modeller, andra är mer benägna att sätta tilltro till andra modeller, det tar kanske 1000 när innan hålen är vattenfyllda och jämvikter inställer sig. SKB’s rapporter är inte riktigt tillgängliga för en skarpare granskning enligt peer-rewiew modellen. Det hävdades från SKB’s sida att uppåt 30 organisationer brukar yttra sig kring dereas FUD-rapporter.
Som jag ser det, så andas denna inställning en kunskapsförakt, många är kallade, få kan yttra sig kritiskt i sak, ännu färre är benägna att ta strid i en så grundläggande fråga. Eftersom SKB med sin finansiering dominerar anslagsbilden så kraftigt och engagerar så många krafter, så kväver man den vägen kritiken. Överhörde i minglet ett samtal där höga representanter för SKB uttalade denna (själv)kritik mot granskande myndgheter, som inte förmår bita ifrån. Den svenska polen är för liten, som vanligt, för fler åsikter åt gången. (Tänker på I Bergman m fl, som tidvis valt att flytta till bredare jaktmarker).
Positivt förståss att vi har kommit långt i hela arbetet med förvaring, längre än många andra. Som jag skrivit tidigare, om Cu-korrosion, om det visar sig att grundvatte, inte bara rent vatten, korroderar Cu fortlöpande, i ett värsta scenario, då saknas det alterntiv för hela den svenska modellen. Jag hävdar fortfarande att SKB m fl borde påbörja utvärdering av höglegerade Cr-Ni-Mo stål som yttre kapselmaterial med det snaraste. Man kan ju också be stålindustrin i Sverige att påbörja utveckling av nya stgålsorter som kanske ännu bättre klarar det tuffa djupförvaret.
(Kan inte låta bli att nämna en kritik till, panelen eftertlyste mer in-situ studier av korrosionen under verkligare förhållanden, jämfört med labb; svårare, mer svårtolkat också, men nödvändigt.)
Globalt hägrar ju en stor stålmarknad i så fall.
En liten tanke till, det satt gott o väl 20 p från Östhammar och lyssnade på denna djupa vetenskapliga diskussion, undrar om de gick helt nöjda från mötet?
Nu hastar inte djupförvaret, det går att fövara utbrända stavar i CLAB flera år till, så att man hinner, om man nu vill detta, undersöka både Cu’s egenskaper bättre, men hinner också belysa rostfria ståls potential.
november 18, 2009 at 7:47 e m
Nu var tyvärr inte jag på det omtalade kopparseminariet i Stockholm. Det hade varit ganska intressant att få höra. Jag håller med om att det finns en viss ren forskningsmässig problematik om resultaten inte publiceras i peer reviewade tidskrifter. Men om man tittar på skb.se så finns det ju en hel avdelning med vetenskapliga publikationer? Nu har jag inte sökt på just kopparproblematiken där, men med tanke på att det finns 734 artiklar borde det ju ändå vara något.
Däremot håller jag helt och håller med om att slutförvaret inte hastar. Min huvudanledning till att vi bör vänta är dock att det finns så pass mycket outnyttjad energi i bränslet och med en kommande energikris så vore det ju fruktansvärt slöseri att bara gräva ner det i marken.
november 19, 2009 at 9:28 f m
Tanke: hur lång tid kan det ta innan restnergi kan tas ur det utbrända bräsnlet? När finns det anläggningar i bruk? Efter hur lång är det inaktuellt att göra detta? Kan slutsatsen vara att en del av den utbrända resten måste förvaras, men det finns ingen aledning att binda sig för alla 6000 kapslar?
november 18, 2009 at 9:46 f m
Hej igen, hittade på länken http://www.second-opinion.se/so/view/756 följande intressanta upplysning: ”Som ett svar på ovanstående inlägg publicerar härmed Vetenskapsradion Klotet ett citat ur SKBs ej sedan 3 år offentliggjorda rapport som vi byggt vår rapportering på:
”First of all a surprisingly high content of Cu was found even within the 1st cm indicating that Cu corrosion a) occurred and b) led to penetration of Cu into the bentonite. Even the 50 mg/kg which were observed in the ‘40 mm sample’ likely result from Cu migration (Wyoming bentonites commonly are poor in Cu).”
Så mitt tidigare antagande att Cu från kapseln kan mäta lera och därmes påverka ev senare transport av både järn från den inre inkapslingen och ev upplösta bräsnlerester verkar ha fog för sig. Det är ju också så att om det inträffar lokalkorrosion i kopparn, inte bara en allmän gropkorrosion, då finns det risk för en galvaniska sådan, vilket kan leda till en snabbare sammanbrott av hela kapselisolering. Då kan man fundera på att KTH forskarnas beräkningar på kapslehållbarhet på 1000 år är rimliga. Seminariet i måndags skulle ha ägt rum för länge se.
Vad göra nu? Oberoende experiment måste göras, vilket tar tid, men även rostfritt fundera komma med i spelet nu. Som det påpekats, så går det att vänta med slutförvaret några år till.
november 18, 2009 at 7:40 e m
[...] av använt kärnbränsle, en diskussion som gått varm i kommentarerna till mitt inlägg Kopparkonspirationer och kärnavfall? Eller ska man som forskare våga skriva en artikel som kan verka provokativ mot ett företag som [...]
november 19, 2009 at 9:12 f m
Bra fråga, i slutändan är det din läggning som avgör svaret. Om du siktar på nåt nobelprisliknande om så där 15 år, så måste du visa fler olika talanger. Kan också vara så att fler andra därefter vågar gå in i en viktig debatt. Välformulerade och underbyggda argument har en tendens att klara sig, det fínns ju en uppenbar brist på kritiskt tänkande i frågan. Byte av perspektiv kan dessutom ge nya uppslag.
Lycka till med dina meditationer!