Idag har internatet med Akademiska senaten fortsatt med nya tag och nya diskussioner. Igår handlade det om tvärvetenskap och resurstilldelning, medan det idag berört kårobligatoriet och internationalisering. Titta gärna på Akademiska senaten i bilder.

Diskussionerna kring kårobligatoriet hade var delvis av en ganska informativ karaktär, dels om Uppsala studentkårs organisation men UTNs planer på egen kår nämndes också. Angående det sistnämnda konstaterade byrådirektör Einar Lauritzen från Studerandebyrån att UTN inte kommer att tillåtas bli egen kår 2010. Så var det tydligen med det.

Diskussionsdelen berörde främst kårtidningen Ergos överlevnad och oberoende, där det bland annat föreslogs att universitetet skulle köpa en prenumeration åt alla anställda. Den handlade även om kårens oberoende gentemot universitetet. Är det etiskt rätt att äska pengar för en sak och använda till något annat? Vissa verkade tycka det. Jag håller inte med.

Ett spontant intryck är att studentkårens verksamhet kommer att fungera som utmärkt forskningsförberedande verksamhet. Man kommer att få lära sig att använda de få kronor man får i statliga anslag till att söka externa medel. Man kommer att få lära sig att hålla koll på intressanta stiftelser och fonder. Man kommer att få lära sig att anpassa sina projekt till vad externa finansiärer vill se. Man kommer att få arvoderas på ett år i taget och inte veta vad man ska göra nästa år. Det enda som saknas är egentligen ett bibliometriskt system att bedöma kvalitén på arbetet. Vilken chans att inte bara få forskningsanknytning i undervisningen, utan även i kårfackligt engagemang på fritiden.

Diskussionen kring remissen för internationalisering kretsade ganska mycket kring hur vi ska ta hand om forskare och studenter som kommer utifrån och vilket ansvar universitetet har, både mot dessa studenter och världen i stort. En intressant aspekt var angående engelska gentemot svenska som akademiskt språk, men det är så pass intressant att det förtjänar ett helt eget inlägg. Men läs gärna Avdelningen för universitetspedagogisk utvecklings tankar kring ämnet så länge. En annan intressant sak var att universitetet tydligen har ett problem med post docs som man lägger ner resurser på att ordna bostad och liknande åt, men som sen inte kommer eftersom en lön på 12000 kronor i månaden från Svenska institutet var en nödlösning om allt annat slår fel. Det är inte konstigt att man inte vill komma då. Svenska institutet är ju sedan tidigare kända för att skapa problem för utländska doktorander.