Det verkar i alla fall som om 52 ledamöter av Vetenskapsrådets fem ämnesråd tycker att han gör det. Det handlar om en remisspromemoria med titeln Nya regler om Vetenskapsrådet och ämnesråden, m.m. som tydligen dykt upp under semestern samtidigt med hela bibliometrisåpan.

Huvudkritiken som lyfts fram är att den skulle innebära ökad politisk styrning av forskningen, något som går stick i stäv med det Krantz skrev i en artikel i DN Debatt tidigare och som jag och andra bloggare kommenterade då.

Men detta handlar alltså inte om resurstilldelningen via strategiska satsningar, som jag skrivit om tidigare, det handlar om, utan om att de personer som ska fördela forskningspengar genom Vetenskapsrådet kommer att bli tillsatta mer på politiskt grund än i dagsläget och mindre på vetenskaplig grund. Ledamöterna bakom debattartikeln förklarar väldigt bra problemen med detta:

Hur kan det bli så? Låt oss förklara. VR spelar en mycket viktig roll för forskarnas möjlighet att bedriva grundforskning, det vill säga den grundläggande och långsiktiga forskning där nyttan kanske visar sig först efter många år. Tidigare investeringar i grundforskning har skapat stora intäkter för vårt land genom att bland annat framgångsrika läkemedels- och medicintekniska bolag bildats. VR ansvarar, på regeringens uppdrag, för en klok och öppen fördelning av resurserna till grundforskning. Detta bygger på att den bästa forskningen stöds, oavsett område och inriktning. De formella besluten om vilka som skall få anslag tas av VR:s olika ämnesråd och kommittéer, grupper av etablerade forskare som av sina kolleger valts att representera dem i VR. Genom en bred forskarrepresentation i såväl styrelse som ämnesråd och kommittéer åtnjuter VR i dag ett starkt förtroende bland svenska forskare och har en god samhällsförankring.

Jag vill avsluta med ett par kloka ord från Tobias Krantz själv som jag hoppas att han minns och som man bör ta med sig när man läst detta, även om man bara tar med sig en sak.

Vetenskapliga upptäckter kan inte beordras fram av politiker. Ökad politisk målmedvetenhet och stärkt samarbete måste gå hand i hand med den akademiska friheten.

Läs gärna även bloggaren Akademisk frihets, Rektor vid Stockholms universitets samt DN:s ledarsidas kommentarer till debattartikeln.