Förra veckan hade SSU sin årliga kongress i Uppsala konsert- och kongress. Av omtänksamhet för oss icke-SSU:are direktsände de även kongressen via nätet, vilket passade mig alldeles utmärkt då jag kunde få forskning gjord samtidigt som jag tog del av de politiska diskussionerna. En sak som jag tyckte var intressant var att SSU slog fast att de anser att staten ska föregå med gott exempel när det gäller anställningar. Statliga anställningar ska präglas av jämlikhet och schyssta villkor. Då är det extra tråkigt att någon dag senare höra dem tvärvända i frågan. Jag syftar nu på ”förslaget att alla doktorander ska ha doktorandlön” samt ”förslaget om att doktorander ska ha rätt till sin forskning” som kongressen valde att avslå.

Jag ska redan nu erkänna att jag tyvärr missade själva diskussionen om förslagen samt texten som stod i förslagen. Jag har försökt nå SSU via mail, telefon och SMS för att bringa klarhet i exakt vad som sades, men ännu inte fått tag i dem. Jag antar att de har fullt upp, men jag ska fortsätta försöka nå dem och uppdaterar här så fort jag får svar. Genom ryktesvägen har jag fått höra att detta med stor sannolikhet beror på okunskap hos SSU och förbundsstyrelsen som yrkade avslag. Därför tänkte jag skriva ett kort inlägg tillägnat SSU:s förbundsstyrelse, i utbildningssyfte. Genom bra villkor för doktorander blir forskarutbildning en attraktiv karriärväg och Sverige en stark kunskapsnation.

Läget är så att det finns en stor del doktorander som som arbetar åt staten som har en inkomst på 15500 kr före skatt och saknar anställning för det de gör. Trots att de här personerna arbetar, ofta mer än heltid, åt en statlig myndighet anses de inte värda att anställa utan får istället något som kallas utbildningsbidrag. Förutom att vara kraftigt underbetald har man som doktorand på utbildningsbidrag ingen rätt till semester, ingen rätt till sjukpenning, ingen rätt till ersättning för läkarbesök, sjukgymnastik och läkemedel. Man har inte heller rätt till föräldrapenning från försäkringskassan och ingen rätt till ledighet. Det är visserligen AP-grundande, men grundar inte för statlig tjänstepension. Man omfattas inte heller av arbetsskadeförsäkringen, vilket jag som naturvetenskaplig doktorand tycker är extra synd då vi ofta arbetar med frätande, radioaktiva, mutagena och allmänt otrevliga ämnen.

Värt att påpeka är att detta handlar om svenska doktorander, utländska doktorander har det ofta mycket tuffare. Till exempel kan det vara så att man som utländsk doktorand i Sverige får 5 900 kronor i månaden från kinesiska staten samtidigt som man står helt utanför de Svenska trygghetssystemen. Enligt rapporten Utländska doktorander i svensk forskarutbildning var, förra året, 33 % av de nya doktoranderna utländska och 40 % av dessa fick inte lön. Det finns även andra exempel där den svenska myndigheten Sida varit inblandade i att utnyttja doktorander från tredje världen på tveksamma villkor.

På en information när vi kommit till Sverige fick vi omedelbart veta att det inte var någon idé för oss kvinnor att bli gravida när vi var i Sverige. Jag trodde att skyddsnätet var starkt i Sverige, säger hon.

Jag hoppas verkligen att ryktet stämmer att detta beror på okunskap från SSU:s sida och att det inte är detta man menar med att staten ska agera föredöme och föregå med gott exempel när det gäller anställningar. Jag återkommer om detta när jag förhoppningsvis fått mer information från SSU.

En stor del av informationen här återfinns i skriften Att doktorera – rättigheter och nyttigheter av Uppsala studentkår.

About these ads